Tankar kring leran

Tankar om leran som material och framställningstekniker Inom keramiken har den runda formen en naturlig förklaring genom drejskivans påverkan. Den drejade formen har funnits med oss i över 6 000 år men äldre än det är de modellerade formerna, byggda för hand. Den metoden är mer komplicerad att använda om man vill producera i mångfald och mer kostsam. De moderna framställningsmetoderna bygger på rotation, runda koppar, tallrikar, skålar etc.
Jag började min yrkesbana som drejarlärling vid Rörstrands fabriker i Sverige. Efter det följde konstindustriskolan och genom det kom mycket av min produktion i början att bestå av drejade föremål. Vid framställningen av prototyper för massproduktion skedde det vid drejskivan.
Under de senare åren har de tunga modellerande skulpturerna kommit som en motvikt till allt det runda och tunna. Lerans struktur, den grova chamotteleran, formbarheten är så avgörande för karaktären i det slutliga resultatet. Handens beröring med leran är en njutning som alla inte riktigt insett.

Av bränntekniker och leror har jag använt mig av allt från porslin i 1300o, stengods, fajans, lergods till rakuleror och bränningar i 900o. El- och gasugnar för det mesta.
Av dekorationsteknikerna har jag förutom vanliga glasyrer använt mig av penselmålning, scraffitoteknik, screentryck och lysterfärger. I min ungdom gick jag till och med genom porslinsmålningskurser och lärde mig frihandsmålning under- och påglasyr. Det gav fina utmaningar men ligger idag långt från det som upptar mitt intresse nu. Formspråket, lerans struktur och yta har fått större betydelse än behovet att dekorera.
Det individuella, unika objekten har ofta anknytning till naturens former och fängslar mig. I trädgården finns en uppsjö modeller som lockar till variationer. Nu är hållbarheten inte ett mål. Vad det gäller skulpturerna får de gärna vittra sönder och återgå till naturen.

Det är kanske det som kommit med åldern – att som keramiker kunna tillåta sig att allting inte måste vara bestående. En önskan om att kunna njuta och använda men sedan låta det återgå, låta leran återvända till sitt ursprung.
Lerans långa tillkomstprocess fascinerar; hundratals miljoner år som gått sedan växter och träd föll och multnade ner, blandades med mineraler från berg som vittrade sönder, för att sedan under tryck av vatten eller is, förvandlas till leror.
Inte att undra på att skapelseberättelsen i många livsfilosofier börjar med leran.

P W

Annonser